Omslag/ bild

Titel: Ondskan
Sidor: 282
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget

citat: ”Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras” 

Handling: I Jan Guillous Ondskan beskrivs våldet i den svenska vardagen. Vi får följa huvudpersonen Eriks fostran i ondska från hemmet med den sadistiske fadern till skolgården med dess gängbildningar.

Erik blir relegerad på grund av sitt brutala uppträdande och hamnar på internatskola. Det är en värld fylld av pennalism, och Erik drivs in i sökandet efter motståndets villkor. Men hans försök att hävda sig mot de äldre kamraternas förtryck leder in i en spiral av våld och motvåld som han i längden inte kan bemästra. Det leder till öppet krig. Till slut är Erik beredd att ta den avgörande hämnden. ( taget från goodreads)

Favoriter

Karaktär: Min favoritkaraktär måste ändå vara Erik. Allt han kan, hur smart han är och hur präglad av våldet han är, är väldigt svårt att förstå. Men för mig är denna huvudperson en karaktär att se upp till, en karaktär att beundra för hans mod och kvicka tänkande. Han är ingen person som beskrivs som övernaturlig( inte för att det är någon fantasybok men ibland blir huvudpersoner modigare än någon skulle vara i situationen) utan beskrivs ibland som någon som vågar säga till att han är rädd, att han tror att han ska dö osv. Även fast han är ”badass” och provocerar våldet.

Del: slutet helt klart. ( mer på omdöme)

Händelse: den första jag kommer att tänka på är när han ska skållas. Det är en brutal händelse och man vågar nästan inte tänka tillbaka på det. Klasskompisarna blev hotade, hans bästa vän fastbunden och han blev lämnad ensam för att dö. Det ända Erik hade just i ögonblicket var minnena om hur varma de två första och den tredje hinken var. Sen hur kalla den tredje och sista hinken var.

En annan händelse, som egentligen är uppdelad och utsprid i bokens börja, är när hans pappa slår honom. För det första: tycker jag så synd om Erik och förstår knappt hur mycket detta har präglat honom till att fortsätta våldet. För det andra: förstår jag inte hur han kan stå ut, hur hans mamma orkar leva eller hur hans pappa ens kan slå sitt barn. För mig är det så overkligt fast att jag mycket väl vet att det händer fortfarande. Jag har bara inget svar på varför man slår sitt barn. Antagligen har man ingen anledning utan det blev som en vana helt enkelt.
Jag blev slagen av min far nu ska jag slå dig min son, vänner?
Alltså jag kommer sätta punkt för dessa tankar här för det finns allt för mycket att tänka på.
–

Det finns allt för många händelser i denna boken som fått mig att undra över min existens. Det finns allt för många och välplanerade händelser som man bara kan skriva om när man själv upplevt dem. Kanske detta inte är bekräftat men alla har ju sin aningar… Om ni förstår… Vissa händelser är så brutala så att jag inte ens förstår att det faktiskt finns sån här kamratanda eller denna pennalism i vårt samhälle. Ren ONDSKA och att vissa människor inte förstår att ibland är man sämre och det enda man kan göra är att försöka. Att man inte måste vara bäst ibland. Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst, letat detta om och om igen. Jag bara hoppas att någon gång kommer det bli fred i världen men även de små krigen mellan person och person. Att föräldrar inte ska slå sina barn, att man inte ska mobba någon eller vara bäst hela tiden. Alla behöver inte bli lika utan bra att det inte är eftertraktat att man ständigt måste prestera för att bli accepterad osv. Jag sätter punkt för detta nu.

Omdöme: Boken var redan från början dömd att bli dålig för mig. Jag tvingades at läsa den i skolan och jag tyckte inte handlingen tilltalade mig, jag fick mindre tid på mig än mina klasskompisar och framför allt det var första veckan, jag var trött och texten var liten…. Detta gjorde så att en sida tog, vad det kändes som, två evigheter att läsa. I min förutfattade mening hatade jag varje ögonblick av bokens första 200 sidor och det var inte förrän i slutet som jag verkligen förstod vad den verkligen hade för budskap, vad som verkligen hände och att det var verkligt. Jag ville veta mera och jag ville veta det NU.

Jag delar upp boken i 3 delar och den första delen är enligt mig början till precis innan han anländer till internatskolan Stjärnberg ( s. 5-57). Det var otäckt att läsa om våldet i hemmet och jag som känslig person kan erkänna att jag faktiskt satt och grät över hur orättvis världen är. Även hur tur man själv faktiskt har för att inte kunna känna igen sig i Erik när han får piskrappen eller slagen över näsan. Om själva skolan han gick på, läroverket då, har jag inte så mycket att säga. Erik var uppvuxen med våld och då blev det helt naturligt. På råga av allt var han även väldigt intelligent och det gav även stora fördelar( eller nackdelar) då han kunde planera sina attacker tydligt och han visste att han skulle lyckas. Men han litade lite för mycket på gängmedlemmarna och det ledde till slutet på hans lärande på skolan. Fast det inte ens var han som var den riktiga ”boven”. Han blev falskt anklagad för att ha tvingat folk att sno saker, hota etc. En annan svår sak att läsa om var när hundarna fick pisk och hur det blev Eriks fel att dessa hundar misshandlat en annan hund. Sen varje gång hundarna nämndes i boken( vilket de gjorde ibland) kunde jag inte sluta tänka på djurplågeri i allmänhet och allt man läser på facebook dagligen eller när man ser något klädesplagg som man undrar är det äkta- eller fuskpäls?
Det finns hur mycket som helst egentligen och alla kommer ha en egen upplevelse av boken. Enligt mig ger den så många extra tankar som inte fanns där före jag slagit upp första sidan. Nu kan jag inte sluta tänka på vissa saker i boken. Sen alla dessa mellanhändelser, som jag kallar dem, i boken tycker jag ändå gör den intressant. Att han träffade någon på tåget som han aldrig kommer träffa igen etc. När jag nu gör min recension kan jag inte fatta att jag verkligen hatade boken från djupet av mitt hjärta. Var det verkligen så hemskt? Varför skulle jag egentligen klaga? Men framför allt: Tack till min lärare som mer eller mindre tvingade mig att läsa boken.

Den andra delen är mer uppdelad över sidor. S. 57-200 gick trögt för mig och läsa. Det var allmänt jobbigt att bara läsa hur man hotades, fick stryk, inte kunde, inte vågade etc. Jag hade ju även några saker inpräntade i huvudet ”Du hade ju kunnat göra annat nu istället” eller ”boken är dålig och kommer fortsätta att vara det en lång tid framöver”. Samtidigt diskuterade jag med kompisar som tyckte boken var grym, Med min pappa som tycker att det var den bästa Jan Guillou skrivit( han har väl läst de flesta av hans böcker…) och läste recensioner som för det mesta var bättre än bäst. Jag bestämde mig för att ge den en andra chans. Jag kunde förstå att killarna…( dra all över en kam här alltså…) gillade/ gillar boken pågrund av våldet. Jag frågade även en i min klass som också läste ondskan. ” Gillar du den för våldet eller?” och svaret var kort och tydligt ”ja”. Jag kan förstå att istället för att se det på tv eller i datorspel så får man det beskrivet för sig och då är det såklart att man ändå känner igen sig. Jag som knappt vet vad en örfil eller uppercut är.. Hur ska jag förstå? Hur ska jag kunna gilla något som inte är naturligt för mig att se? Men när man läser en bok går det inte att blunda för orden för då hade man inte sätt något. Kanske jag ibland hade annat att tänka på men kom snabbt på mig med att läsa samma rad 10 gånger om. Särskilt när jag inte hade fokus att förstå vad det egentligen stod i meningen. Men mer om Erik och skolan. Jag började bestämma mig att lite var bra. Sporten var trevlig att läsa, hämden var spännande och man ville veta hur det skulle gå. Ibland tvivlade jag på att Erik skulle lyckas men ändå var det som att man borde skämmas för att de tankarna ens kommit upp från början. Klart Erik alltid lyckades. Hah… Vad skulle man egentligen tro. Erik fick en kompis som han skulle komma att lita på en lång tid fram över. Pierre, han var en person som va oerhört smart, något som jag bara skulle kunna drömma om, något som jag bara skulle kunna önska att jag var. Jag hade inte eller kommer inte att någonsin lyckas med den intelligens även fast det ända jag gör är att försöka. Sen var han modig på sitt sätt, han stod i mot och provocerade egentligen rådet att utöva sitt våld på denna lille ”tjocka” killen. (Jag kommer skriva mer om vad jag tycker om själva Stjärnberg och sättet allt var ordnat på, om alla regler och våldet etc.) Men även den modigaste killen har en gräns. Erik ville för allt i världen inte slå någon mera och Pierre orkade inte stå ut med våldet och alla glåpord. Silverhielms pengar och skyddande för att han var med i rådet stoppade inte honom för att tillslut bli slutkörd. Även någon som var elak som honom klarade inte av att bli provocerad, hatad av de flesta eller ändå få stryk. Mest av allt fattade han inte att en realskolelev lyckats ta sig förbi hela systemet själv, det som funnit där så länge, det som inte skulle gå för då skulle man fått rellen. Nu verkar det nästan som jag gått in på den avslutande delen.. Så vi kan lika väl hoppa till den nu.

Den sista delen var då från sidan 200 till den sista meningen i boken. Det var här boken började bli riktigt intressant, jag ville inte släppa den och jag bara längtade efter att komma hem så jag kunde fortsätta att läsa den. Men tyvärr har även jag i läsande stund en gräns. Klockan var mycket jag hade skola dagen efter och jag bara visste att jag inte skulle kunna läsa den förrän kvällen därpå. Vilket inte riktigt var fallet. Jag lovade mig själv att åka in till stan och plugga vid en kopp av te. Men istället för detta läste jag boken. BOKEN SOM JAG HATADE EGENTLIGEN. Jag läste och läste till den sista meningen. neeeej!! Jag ville ha mer. Den boken satte mig i tankar som var djupa, som jag bara visste skulle fortsätta en lång tid framöver. Det fanns så mycket jag knappt reflekterat över i läsandets hetta. Nu satt jag där på ett kafé och min hjärna höll på att koka över. Händelser som inte borde finnas fanns helt plötsligt och världen var då förändrad för evigt. Att en bok kan sätta så djupa jack i ens själ är svårt att förstå. Men det hände nu i alla fall. För att återgå till själva handlingen. Jag har kanske nämt det mesta… Men att kärleken skulle vara den som höll på att sätta stopp för hela hans framtid skulle jag aldrig räknat ut. Det bara visar att man aldrig ska ha förutfattade meningar även fast det verkar självklart. Jag trodde såklart att han inte skulle kunna hålla sig och att han skulle klå upp en av rådisarna mitt på öppen gata. Men ett brev från Marja höll på att vara slutet för hans framtid som advokat, kanske…

Men det kanske är dags för systemet om kamratanda? Jag vet knappt själv vad jag tycker eller hur alla dessa regler egentligen lyckades hålla kvar människor från att göra uppror. Alltså först och främst är ju större elever såklart starkare osv. Men om vi börjar.. Dem personerna som går i fjärd ring slår och sparkar, misshandlar osv. De mindre eleverna från realskolan. Då vill ju dem, eleverna från realskolan, växa upp så de också kan få göra detta, som hämnd, på de yngre eleverna. Sen kommer det fortsätta såhär tills någon på något vänster lyckas hitta ett kryphål och göra uppror.

Men sen att man måste vara onaturligt bra på att slåss, vara onaturligt intelligent och orka stå emot… Kanske inte var vad som skulle hända, eller? Varför skulle någon som var yngre eller inte hade någon erfarenhet( hmm.. Ja det var ju vad rådisarna trodde) kunna stå emot dem, skräckinjagande och valda av både lärare och elever. Hur kunde ens eleverna på realskolan välja personerna som de visste att de skulle få stryk från? Jo, för de var fega och trodde att om de kunde lägga allt på Erik skulle de klara sig. De ville bara rädda sitt eget skin och slippa alla peppisar och vad de nu kunde vara. De visste att de kanske skulle bli uppkallade till den så kallade rutan. Då skulle de vara försvarslösa, inte ha någon chans etc. Då var det bättre att bara lägga över allt på en enskild person även om det innebar att allt skulle bli så mycket värre.

Hur kunde ens lärarna inte lägga sig i? Visst, kanske det var skönt att bara släppa allt och låta livet fostra ungdomar på sitt sätt. Men det fungerar inte så. Förr eller senare kommer någon att stämma skolan och det är verkligen inte bra för deras omdöme. Efter alla dessa år med att försöka mörka våldet genom att säga att det var en olyckshändelse och att eleverna bara råkat snubbla i trappor hit och folk som ramlar dit. Våldet skulle bara bli värre och värre och någon skulle dö snart om inget stoppade detta sätt att uppfostra unga killar( även fast detta tydligen hade hänt en gång).

Med denna boken visar man tydligt att det kanske inte var rätt sätt. Men hur ska man ändra på något som är så inpräntat? Jo, någon måste göra revolt. Erik gjorde ju också detta och enligt mig lyckades han rätt så bra. Men. Bara för att inte han behöver bry sig om internatskolan Stjärnberg längre betyder det inte att andra bara får det bra. Dem hade behövt vidare hjälp. Men kanske inser lärarna att de måste byta sätt att fostra eleverna innan något ännu värre händer.

Men trots detta gjorde det ju så att eleverna längtade till lektionerna, de var liksom som en frizon eftersom lärarna ändå inte skulle lägga sig i pennalismen. Lektionerna blev intressantare och folk lyssnade faktiskt. Dem som fick en lördagsöndag i arresten kunde samtidigt arbeta upp sitt betyg. Men även lärarna visade Erik att de var beredda på en revolution. De tämjde på gränserna och de flesta böckerna kunde tillåtas i arresten och då visade man även att lärarna ville ha förändring. Dem gillade Erik eftersom han var duktig elev men framförallt gjorde han det som ingen av dem vågade.

Det är så mycket jag vill skriva som knappt kommer ut. T.ex att hota revoltören, rebellen eller då Erik som enligt mig står för de ord som jag precis nämnde. Dem hotade honom med rellen, vilket i princip inte skulle gå eftersom Erik för det första kunde stämma skolan och för det andra kunde de inte sätta dit honom på punkt 13 någon gång. Förutom när han fått sina betyg och upproriskt lägger en blå mössa med tre hål i på podiet. Dem hotade honom med att ta bort sporten. Men varför skulle Erik ens hjälpa till med att vinna åt en skola som han ändå hatade? Kanske för Tosse Berg? Inte ens han kunde tvinga Erik att ge upp. Eftersom för Erik var hela denna revolutionen något som måste fortsattas med. Något som man inte bara kunde ge upp genom att få spela fotboll eller tävla i friidrott.

Något mer att säga? Ja, naturligtvis men tyvärr har jag skrivit länge nog och för att faktiskt få godkänt på denna recensionen måste jag tyvärr skriva lite om miljön.. Haha.. Men vad finns det att säga ens? Miljön runt skolan var mestadels skog som Erik lärde sig hitta i med hjälp av Tranan, Pierre och fågelskådning. Miljön på själva skolan kan bara beskrivas med enskilda ord. PENNALISM. MOBBNING. VÅLD. UTPRESSNING. FEGHET. UPPROR. OCH. ANDRA. ORD. SOM. LIKNAR. DESSA.

Betyg: {1 2 3 4 5 6 7 8 9 [10]}

Alltså. En bok som kan ge så här många tankar, en bok som kan förändra livet på så kort stund, en bok som går från hatad till älskad har inte mer än rätt att ändå få det högsta betyget. Egentligen skulle den inte kunnat nå tio. Men efter omständigheterna är inte det mer än rätt. Bara ta det.

Tack.